En sann klagan
Jag känner att jag måste få skriva av mig. För nu är det sådär igen så jag bara känner att jag vill bort. Bort från skiten, bort från livet, bort från precis allting. Vaknar tjugo över sju på morgonen och bara börjar stor gråta. Då är det nåt som inte är som det ska. Och nej, de är det inte heller. Satt på bussen imorse och tänkte på vad jag skulle göra för att allting ska bli bättre. Men jag kommer aldrig fram till nånting. Utan jag sitter med tankar inom mig & vill bara släppa ut dom genom tårar. För det är det som kommer mest ur mig. Mer tårar än ord. Känns som det inte finns någon att prata med heller, men det vet jag ju att det gör! Det händer nya saker hela tiden, och ingenting blev bättre av att du åkte i lördas. Sen så efter de får man reda på en massa jävla skit. Varför sa ingen nånting tidigare för.
Jag säger att jag vill må bra, men ändå låter jag mig själv bli sådär jävla snuskigt kär så jag gräver ner mig till botten & låter mig själv bli ledsen. Tänk om jag bara kunde lyssna på vad folk sa till mig istället. Att jag skulle bry mig lite mer om mig själv och inte om alla andra hela tiden. Men jag kan inte det. Jag hinner inte med mig själv. Jag vill sluta låta mig själv bli utnyttjad & sviken gång på gång. Jag vill hitta nån som älskar mig för den jag är och inte för den som den personen vill att jag ska vara. Visst jag är inte perfekt, men jag försöker iallafall vara mig själv. Jag har ändrat mig jävligt mycket sen jag börja umgås med dig. Men jag vet inte varför, ska det va så ? Ska jag ändra mig för nån annans skull?
Folk säger till mig att jag ska gå till psykolog osv, men vad fan hjälper det att gå till en människa som inte känner mig för fem öre & vända upp och ner på hela sitt jävla liv. Det hjälper nog inte ett skit tror jag. Och jag vet att det finns vissa jag kan prata med som jag påstår vet allt om mig, men det är inte så. Det finns ingen som vet allt om mig.
För jag orkar inte hålla på att klaga över hur jävla dåligt jag mår hela tiden. Jag vill inte va en sån människa.
Jag vill va stark, precis som jag var när jag var när jag var mindre, den där kaxiga lilla skitungen som syrran säger.
De finns där nu med ska du veta, men just nu känns det som hela livet går ut på att gråta och va depp. Jag vill inte mer !
Och ni som stör er på att jag skriver det här. Ni behöver inte komma med nån dum kommentar, för ni får fanimej acceptera att jag mår dåligt. Och om ni inte kan göra det så behöver ni inte va mina vänner och finnas för mig när allt är som tyngst!
Men jag älskar mina vänner och det vet ni! <3
// R
Kommentarer
Postat av: sofie
för mig får du vara ledsen..älskar dig ändå och jag vill att du ska må bra! jag kan ta dina kopruttar när du är glad för jag är glad att du är glad =), och jag lovar du kommer må bra, livet har sina mörka stunder tyvärr men det går konstigt nog över hur piss det än känns! puss baby!
Postat av: syrran
Vill du komma bort så vet du vart du kan åka:P Finns där för dig, för alltid! och vill du inte prata med en psykolog elle liknande så finns jag! glöm aldrig de! jag dömmer dig inte för att du mår dåligt, o kom ihåg att de ÄR en styrka att kunna be om hjälp! puss älskar dig!
Postat av: Lisa
Gumman, finns ALLTID här för dig, även om vi inte ses så ofta så är det bara du ringer <33 Älskar dig!
Trackback
