Ro00oonja

• Vad är det för fel med att vara ung och kär & sitta på sin blogg och skriva en kärleksförklaring till sin pojkvän ? Måste man vara fjortis bara för man gör det?
• Varför kan man inte själv få avgöra hur gammal man ska vara för att ta vissa beslut i livet?
• Och varför i helvete förstår inte folk att om man sitter och skriver en blogg öppet så betyder det att hela världen kan se vad man skriver?
• Varför sitter man och skriver ut massa personliga saker om folk och deras privatliv?
• Varför sitter man och kastar skit efter andra om hur dom betér sig / har betett sig, när man själv är precis lika dan själv?
• Varför sitter man och kallar folk saker och ting och tror att man själv är så perfekt

Skitsamma. Jag förstår bara inte vad ditt problem är? Nånting är helt fel.
Om man tycker att man är redo för olika saker i livet, ska man då inte få göra dom sakerna bara för att det sitter nån och tycker att man är omogen osv. Man själv kanske känner sig redo. Man behöver inte ha varit en sån som knullat runt osv. Jag vet flera stycken som förlovat sig i tidig ålder & även skaffat barn utan att ha gått färdigt skolan.
Man som sagt, om man själv känner sig redo. Ska man inte få göra det då utan att det ska sitta nån bitterfitta och idiotförklara en då eller? Och jag är den jag är & jag kommer aldrig ändra på mig, det finns folk som inte accepterar mig för den jag är & ja... Dom kan rent ut sagt dra åt helvete, det står jag för. Passar det inte så gör det inte. Ska man behöva anpassa sig efter alla andra och vara såkallad ödmjuk mot alla då eller? Never!
Känner jag att jag vill skaffa barn & förlova mig precis nu, då gör jag det. För det finns inte en människa i hela världen som tror att den ska kunna bestämma över mitt liv. För det är just mitt liv, ingen annans.
Och jag anser att om man har skaffat sig en pojkvän som man verkligen älskar, om man vet vad det ordet innebär utan att vara otrogen hela förhållandet så tycker man inte att det är trist att vakna upp brevid personen. Utan istället uppskattar man att det är just han man vaknar upp brevid, han man en gång valde. Och man kanske inte kan vara tillsammans hela livet, men man kan göra det bästa av situationen och iallafall försöka. Men behövet inte flytta isär bara för man råkar vara ovänner en dag. Det hör till. Och enligt mig så skaffar man inte barn om man känner från början att det inte känns rätt. För känns det inte rätt så blir man inte tillsammans överhuvudtaget. Utan då tar man en dag i taget & kanske kommer det en dag då man verkligen hittar den rätta. Alla är inte sådana, för vissa slänger sig in i ett förhållande, förlovar sig, blir med barn & gifter sig inom loppet av ett halv år.

Nu har jag skrivit av mig, tänkte att jag kanske kunde få svar på någon fråga? Jag personligen tycker att det är någonting som verkligen är fel när man slänger ut grejer hit och dit. Snacka om att kasta sten i glashus. Och att verkligen säga emot sig själv, det är precis vad hela den där sjuka romanen bevisade !